att sluta vänta.

det är vi som måste förändra världen,
det finns ingen som kommer göra det åt oss.

ett sekulariserat sverige som tror på
heliga maria.

en av de mest underhållane idéerna, i mitt tycke, är den om att världen skulle vara bättre, fredligare och lite mindre ond om kvinnor fick styra över den. att tillskriva kvinnan, som om det vore ett säreget släkte, naturligt goda egenskaper.

myten om kvinnan lever.
jag tror mest att det handlar om en generationsfråga. queer-rörelsen är för ung för våra föräldrar.
en ny tid är här. våga vara med och förändra.

att förstå alltings förgänglighet.
om politiska system och feminismens konstanta väntan.

det finns förmodligen inga bestående, universella lösningar. politik är ett ständigt pågående projekt. ett projekt dynamiskt med samhället och dess kulturer. idéer prövas och byts ut.

landsgränser är gummiband av glass. och blod. så sköra och skapade.

in och utflöde. alltings förgänglighet.
under 1700-talet var det manligt att gråta. att vara öppet empatisk var en helig dygd. normer byts ut och är ickebestående.

feminismens politiska framgångar i sverige bygger på reformer. det har gått långsamt, kompromissats fram, behövt godkännas av män och är under ständigt kontrollerade former.
inget blod. inga vapen.
allt vi har är orden.

eller?

reklamen som spegel.

glansiga kvinnoläppar i parfymreklamer.
halvöppna kvinnoläppar. halvslutna ögon.
för ditt svärd närmare. jag strider inte emot.
kom i munnen på mig.
åh, Patriarkat, kom i munnen på mig.

F! och deras genialitet.

i mitt tycke var f!:s aktion i almedalen ett modernt konstprojekt, (och jag är ju som bekant förtjust i sådana), förutom en genialisk politisk aktion då. jag var lyrisk när nyheten nådde mina öron. ändå mer när jag hörde alla oerhört provocerade människor som eggade mig till total förtjusning. tack!

F! sätter fingret på en av de mest skamligt undangömda politiska frågorna - löneskillnader mellan könen. ofta i skymundan för något som benämns som välfärd, vad det nu egentligen är. jag tycker mest att det rynkas på näsan eller viftas välvårdade händer när någon börjar tala om detta konkreta faktum. slinker undan i det mediala retoriska snömoset.
det svider och det ska svida.
för vad är välfärd om inte ett sunt och jämlikt samhälle?

feministiskt initiativ vågar prata, föra debatt och vara förbannade.
de gör det med stil, värdighet och kompromisslöshet.
det är så det måste vara och så det måste förbli.

politik och person är oskiljaktiga.

"om vi på allvar tror att kvinnlighet är något politiskt och historiskt, måste vi också tro att det står i vår makt - som politiska och historiska varelser - att omskapa den"

nina björk.