F! och deras genialitet.

i mitt tycke var f!:s aktion i almedalen ett modernt konstprojekt, (och jag är ju som bekant förtjust i sådana), förutom en genialisk politisk aktion då. jag var lyrisk när nyheten nådde mina öron. ändå mer när jag hörde alla oerhört provocerade människor som eggade mig till total förtjusning. tack!

F! sätter fingret på en av de mest skamligt undangömda politiska frågorna - löneskillnader mellan könen. ofta i skymundan för något som benämns som välfärd, vad det nu egentligen är. jag tycker mest att det rynkas på näsan eller viftas välvårdade händer när någon börjar tala om detta konkreta faktum. slinker undan i det mediala retoriska snömoset.
det svider och det ska svida.
för vad är välfärd om inte ett sunt och jämlikt samhälle?

feministiskt initiativ vågar prata, föra debatt och vara förbannade.
de gör det med stil, värdighet och kompromisslöshet.
det är så det måste vara och så det måste förbli.