en text om ilska.

jag är så jävla arg. så jävla arg.
arg. arg. arg. arg.
när ni slår gråter vi. så många jävla tårar.
sorg är stort, kanske större än något annat, men den är harmlös när man vill att saker ska förändras.
vi pratade om instinkter. och jag gråter bara ännu mer för att min instinkt var att gråta.

"hur kan en mamma göra så?"
jag är så jävla arg. arg. arg. arg. arg. arg. arg. arg. arg. arg. arg. arg. arg. arg. arg. arg. arg.
blev skuldbelagd för att jag inte reagerade tillräckligt. vem fan är du att avgöra det?

det värsta är att det var sant och att det är jag som får skämmas. inte ni.